skärpning

Det verkar som om det går lite trögt med hela det här bloggandet numera. Jag har ju haft så hemskt mycket annat att göra (?). Senaste tidens mest (tragi-)komiska händelse inträffade i fredags när jag åt middag hos mamma. Viktor skulle ta fram chokladsås som han skulle ha till sin efterrätt, och i stället för att ställa den på bordet som vanliga människor gör så tog han i allt vad han hade och kastade den till mig från andra sidan köket. Tråkigt nog var jag inte alls med på detta utan tittade åt ett annat håll, så helt plötsligt får jag kanten på den hårda korken på tuben rakt i pannan med brutal kraft. Det gjorde så sjukt ont att tårarna bara sprutade, samtidgit som jag typ vek mig av skratt när jag insåg vad som hänt. Det är fortfarande ömt men bulan har gått ned. Sen har min stackars kropp fått utstå ytterligare prövningar under helgen när jag jobbade som skidlärare i Väsjöbacken. Små barn är onda, det har jag alltid trott, och speciellt farliga är de när de inte lärt sig bromsa ordentligt utan litar på att jag alltid kommer stå där och fånga dem ( = få knytnävar i magen) när det börjar gå för fort. Men det var samtidigt jätteroligt att vara där, även om det var lite väl kallt i söndags morse, nämligen -18 grader.

vi kan väl kalla det här en försiktig come back till bloggandets värld.