En riktigt djupdykning

Ja det gick ju sådär med den där uppdateringen från Gran Canaria. Tänkte faktiskt på det några gånger men det kändes inte värt det att sitta inne en minut längre än nödvändigt.

Förutom en smärre överdos av vissa i resesällskapet så var det en helt fantastiskt jättebra resa! Perfekt balans av att ta det lugnt, sevärdheter och inte minst DYKNING! Även om jag tog mitt dykcertifikat redan förra sommaren så har jag hela tiden varit väldigt skeptisk till det hela, tyckte det var helt sjukt att utsätta sig för massa vatten och andas konstig luft och inte få simma upp när man vill osv (listan kan göras låång). Men, mina vänner, jag har ändrat mig. Mycket tack vare en helt grym instruktör på dykcentret vi var vid så tycker jag numera att det är bland det absolut roligaste som finns! Från att ha varit nervös så fort jag kom in till dem så fick den här killen mig att helt slappna av och verkligen uppskatta det som fanns att se på 29,6 meters djup. (Viktor har lärt mig att det tydligen är noga med decimetrarna där nere) Med den utbildningen jag har får man egentligen bara gå ner på 18 (eller det kan vara 15) meters djup, men han lät mig följa med på ett djupdyk ändå och det var bland det grymmaste någonsin! Såg en jättestor stingrocka (sting ray, tror att det heter så på svenska)! Lillebror Viktor var också en alldeles utmärkt dive buddy, och han blev även erbjuden att göra en sk dive master utbildning hos dem nästa sommar vilket jag hoppas han gör för då vet jag var jag ska tillbringa sommaren! Är helt förvånad över mig själv att jag är så frälst. Dock trodde jag helt seriöst att jag skulle dö när vi gjorde ett nattdyk, det var bara mitt andra dyk för året och jag hade inte blivit frälst ännu och det var jättemörkt och läskigt och batteriet på min lampa tog slut och för en sekund såg jag ingen annan och då ville jag bara gråta. Men som ni ser så överlevde jag. Hoppas jag kan bli en sån skidlärare nån dag som Dave var dykinstruktör, helt sjukt. Tråkigt att han drev dykcentret med sin sambo, annars hade jag varit villig att kliva in där hehe :) Brukar normalt sett tycka att det är ganska trevligt att komma hem efter att ha varit ute och rest, men när jag la mig i min egen säng i fredags natt när vi kommit hem så ville jag verkligen bara där ifrån på en gång.

Tack och lov så var det full fart igen redan på lördag kväll, nämligen i form av kräftskiva på Annas landställe. Av någon anledning så hade jag bestämt mig för att vara nykter, konstigt kan man tycka, men definitivt inget jag ångrar så här i efterhand! Sjukt trevlig tillställning med härlig blandning av folk, vissa lärde jag känna närmare än andra kan man väl säga, men ack så kul det var! Blev dock lite ledsen på killen som jag lovat skjuts hem på natten som kom och gnällde om att han ville åka hem när jag var som mest upptagen med att hångla, hur oförskämd får man bli? Sjukt otrevligt.

Sen idag så var det dags för första föreläsningen, väldigt långtråkigt men väldigt kul att träffa Marianna och även Andys syster Erika. (Andy om du mot förmodan läser det här, ta och maila mig o Maja!) Känns segt att det är en hel lång termin som kommer nu, men jag ska se till att planera in roliga saker och resor så löser det sig säkert.

Alors, il est dix heures et je suis très fatiguée. J’irai me coucher. Bon nuit tout le monde.