Nu igen...

Det verkar vara ofrånkomligt att Alfred en gång om året får för sig att inte riktigt samarbeta. Allt eftersom sommaren gått har handbromsen tagit mindre och mindre, för att till slut stanna på en låg, men dock befintlig, nivå så det har jag inte brytt mig så mycket om. Däremot var det inte lika lugnt när jag härom veckan insåg att det inte hände så mycket när man trampade på bromsen förrän pedalen nästan var nere i golvet. Men jag tänkte inte så mycket på det heller, bromsarn tog ju trots allt litegrann i alla fall även om man fick kämpa lite. Bara försöka att undvika situationer där tvärnitar var nödvändiga (som om dessa någonsin är planerade?). Så idag när jag var över hos pappa bad jag honom ta en sväng i Alfred och se vad han tyckte, och han kom inte långt han förrän han sa att jag inte fick köra en meter till i bilen i det skicket. Jag antar att jag sett lite väl optimistiskt på det hela och tänkt att lite broms är ju väldigt mycket bättre än ingen broms trots allt! Så jag fick snällt lämna lilla Alfred där och köra hem i klumpeduns Land Rovern i stället. Plus med den är ju iofs att den har en fungerande stereo och lite värme.