Tiden går...

...men inte bloggar jag för det. Jaja, det har varit så mycket att göra på senaste tiden. I förrgår drog Marianna och jag igång ytterligare en period av pluggande i biblioteket, många timmar om dagen blir det minsann! Får väl se om det ger utdelning i slutändan, man kan ju alltid hoppas! Idag stötte vi dock på Patrik och Gustaf från Gävle-tiden, det var väldans trevligt, har nog inte sett dem på över ett år! Helt galet. Även där går tiden.

Tiden efter Argentière går även den, och kroppen har sakta men säkert återhämtat sig efter en veckas diverse strapatser och äventyr. Jobbigt som tusan var det men belöningen när man står där på en isig bergskam på baksidan av en bergstopp och spanar ut över fantastiskt vackra vyer som kanske bara beskådats tidigare av andra som varit ute på liknande strapatser överträffar det mesta.

Annars så. Delade tunnelbanebagn med en grupp barn i morse som alla använde ett språk som förmodligen hade fått min lågstadielärare Karin att plocka fram psalmboken och tvinga dessa barn att sjunga den från pärm till pärm. I min klass var vi väldigt snälla barn och vi fick ändå sjunga en psalm varje fredag. Det var ledsamt att höra dem, en kille låtsades sno en annan killes dricka, varpå han fick ett "jag ska bomba sönder dig" slängt i ansiktet. Han gav snällt tillbaka flaskan. Tänk vad tiden gått sedan vi var så små. Ojoj.

Annars så. Idag är det alla hjärtans dag, detta firas i trevligt sällskap av Marianna här på 3. Tur att jag aldrig varit något större fan av denna numera sönderkomersialiserade (det blev ett konstigt ord det) högtid, då kanske jobba inte hade varit ett så lockande alternativ som det nu är. Tror kanske inte att Eric instämmer i detta. :) Dock verkar resten av Sverige bestämt sig för att fira med buller och bång för det är ingen som ringer till oss för att shoppa mobil. Attans otur. Man får roa sig med annat för att få tiden att gå. (Nu går den plötsligt inte så fort av sig själv längre.)

Jag återkommer väl när tiden gått lite mer, när nu det kan tänkas bli.