Kvällen jag blev tagen som min lillebrors flickvän

I veckan var det dags för årets årskull av IB2 att ställa till med kalas. Närmare bestämt studentskiva. Det hela ägde rum på Engelen i gamla stan (sunkigt var ordet) och jag hade fått tillstånd av lillebror att komma till eftersläppet, vilket passade bra då jag jobbade till kl 22 ändå. Anledningen till att jag över huvud taget var lite intresserad av att gå var väl mest för att han har en del kompisar som är ganska komiska. Så när jag väl kommer dit är det fortfarande kö utanför och jag ställer mig snällt där och känner mig väldigt fel och gammal. Temat för kvällen var superhjältar och helt plötsligt kommer det ut ett helt gäng maskerade ninjor och omringar mig och det var nästan svårt att känna igen min egen lillebror. I vilket fall. Väl inne (efter en drypande kommentar från vakten om min ålder, han hade hört att jag var storasyster och trodde väl jag skulle glida in och spela ball eller nåt) var det första jag möttes av (förutom ninjakramar) ett stycke Lesley och et stycke Mats som stod rätt upp och ner bredvid varandra och höll i varsitt ölglas. Lesley höll på att gå i taket och ville aldrig sluta kramas, Mats var sig lik och mumlade lite ohörbara saker och log så det vara bara till att smila tillbaka! Det visade sig snabbt att dessa två inte var de enda personerna från mitt förflutna som var där, utan nästa hla nuvarande IB-kåren hade mangrannt slutit upp och alla verkade lika glada att se mig, vilket ju var trevligt, det var en positiv överaskning att se dem alla där! Hängde runt lite ett par timmar och pratade med lärare och ninjorna, drack lite öl och studerade artonåringar (jag går omöjligt med på att vi var så små när vi gick i trean!). När en av dessa artonåringar, iklädd ett lila skynke (vilken superhjälte är det?), kom och handgripligen slet mig från en mycket trevlig konversation med nya ekonomi- och bioloigiläraren, drog ut mig på dansgolvet och genast blev obehagligt närgången kände jag att det var dags för storasyster att call it a night. Hann med sista tunnelbanan hem och lyckades bli halvt ihjälskrämd av en kringirrande ninja på vägen till perrongen.

Och ja, som rubriken antyder hade det tydligen frågats om jag var Viktors flickvän. Huga.