Min BIL

Det hemskaste av hemska saker har hänt. Jag kom hempromenerandes från gymmet igår och skulle bara svänga förbi Alfred som stod parkerad på gatan och ta ett kort på det lilla hålet i avgasgrejen som uppstod på väg hem från Linköping. (Det var pappa som ville ha kort på hålet för att veta vad vi skulle göra åt det) Döm om min förvåning när jag öppnar förardörren för att lägga ifrån mig väskan bara och jag i ögonvrån liksom märker att det kommer in lite ovanligt mycket ljus genom de tonade bakrutorna. Jag tittar dit och det var då jag upptäckte det fruktansvärda! Den högra bakre fiiiina tonade och rundade rutan var pajad. Helt kaputt. Jag blev så ledsen över inbrottet att jag grät en skvätt för mig själv innan jag började inventera vad mer som hade gått sönder eller blivit stulet. Efter hand blev jag bara mer och mer förbannad, för det visar sig att DE IDIOTERNA har slagit sönder rutan (som tur i oturen var i plast och bara gick i några få bitar), rotat runt lite, snott min bilstereo från typ 70-talet (med kasettbandspelare!!), haft sönder plasten under ratten och försökt, men katastrofalt misslyckats, tjuvkoppla bilen samt med våld försökt tvinga in något i tändningslåset eller vad det heter. Inte heller på det senare viset lyckades de starta bilen tack och lov. Jag var så förbannad hela eftermiddagen så jag bara kokade, det hela känns så fruktansvärt onödigt bara! Jag kan inte förstå vem som vill göra något sådant mot Alfred! De kan inte få ut ett öre för stereon, och var det folk som var genuint intresserade av bilen gör man väl för det första inte sönder rutan och sen vet manväl för det andra hur man tjuvkopplar en bubbla, det kan inte var det svåraste direkt. Nåväl. Alfred levde fortfarande i alla fall och som tur är har vi originalrutorna kvar till just de fönstren. Men fortfarande. Så fruktansvärt fult gjort. Jag kan verklgien försåt folk som upplever sig väldigt kränkta efter ett inbrott i hemmet, det kändes hemskt att tänka att någon oinbjuden hade suttit i Alfred.

Meeen, kanske är det på väg att hända något revolutinerande på min bilfront! Det återstår att se hur det hela slutar, men det är inte helt omöjligt att det inom en snar framtid även finns en Bertil i famliljen. Spännande eller vad.

Kvällen jag blev tagen som min lillebrors flickvän

I veckan var det dags för årets årskull av IB2 att ställa till med kalas. Närmare bestämt studentskiva. Det hela ägde rum på Engelen i gamla stan (sunkigt var ordet) och jag hade fått tillstånd av lillebror att komma till eftersläppet, vilket passade bra då jag jobbade till kl 22 ändå. Anledningen till att jag över huvud taget var lite intresserad av att gå var väl mest för att han har en del kompisar som är ganska komiska. Så när jag väl kommer dit är det fortfarande kö utanför och jag ställer mig snällt där och känner mig väldigt fel och gammal. Temat för kvällen var superhjältar och helt plötsligt kommer det ut ett helt gäng maskerade ninjor och omringar mig och det var nästan svårt att känna igen min egen lillebror. I vilket fall. Väl inne (efter en drypande kommentar från vakten om min ålder, han hade hört att jag var storasyster och trodde väl jag skulle glida in och spela ball eller nåt) var det första jag möttes av (förutom ninjakramar) ett stycke Lesley och et stycke Mats som stod rätt upp och ner bredvid varandra och höll i varsitt ölglas. Lesley höll på att gå i taket och ville aldrig sluta kramas, Mats var sig lik och mumlade lite ohörbara saker och log så det vara bara till att smila tillbaka! Det visade sig snabbt att dessa två inte var de enda personerna från mitt förflutna som var där, utan nästa hla nuvarande IB-kåren hade mangrannt slutit upp och alla verkade lika glada att se mig, vilket ju var trevligt, det var en positiv överaskning att se dem alla där! Hängde runt lite ett par timmar och pratade med lärare och ninjorna, drack lite öl och studerade artonåringar (jag går omöjligt med på att vi var så små när vi gick i trean!). När en av dessa artonåringar, iklädd ett lila skynke (vilken superhjälte är det?), kom och handgripligen slet mig från en mycket trevlig konversation med nya ekonomi- och bioloigiläraren, drog ut mig på dansgolvet och genast blev obehagligt närgången kände jag att det var dags för storasyster att call it a night. Hann med sista tunnelbanan hem och lyckades bli halvt ihjälskrämd av en kringirrande ninja på vägen till perrongen.

Och ja, som rubriken antyder hade det tydligen frågats om jag var Viktors flickvän. Huga.

Rossö

På allmän begäran (ja, från en person i alla fall!), här kommer lite bilder från Rossö, mitt älskade landställe strax utanför Strömstad! Strömstad ligger på västkusten för er som inte visste det. Samtliga är hämtade från valborgshelgen i år.






Det blev även en tur till Kalvö där min moster numera huserar på somrarna med sin familj. Så här ser det ut där! Hon som rattar båten heter Irma och är min kusin.

Se och njut, för jag orkar inte skriva några bildtexter.